NYHETER: 10/6 Dåligt uppdaterat på sistone, men det är ändå mycket som har hänt! Gratulerar Birgitta Karlsson som fortsätter att håva in framgångar, denna gång med sin charmige ”Lillebror”. Sedan gratulerar vi Kerstin Sundberg som med sin lika snygga & charmige Zimba blev BIR-valp samt BIG-3 på en inofficiell utställning!!!
Sedan har vi Susanna Axelsson & Birk (Brolles bror) som även dom har gått jaktkurs för SSRK, ni är också fantastiskt duktiga på att aktivera er! Lotta Larsson med sin Lukas har även de gått fortsättningskurs viltspår för den kommande öppen klassen. Har gått lysande för detta ekipage också. Kan nog tänka mig att kursledaren Rune är mer än nöjd över sina duktiga elever! Brollisen här hemma har tävlat i lydnadsklass II och det gick så bra att trots att vi tabbade oss och nollade sista momentet så fick vi 1:a pris + klassvinst samt då uppflytt till klass III!!! Så här blev Brolles poäng: Platsliggande i grupp – 9 poäng
Sedan kan jag berätta att Ida har efter 7 veckor nu sluppit sitt gips. Benet är väldigt smalt och har inga muskler alls och är dessutom så stelt. Veckan efter gipsborttagning fick hon benet lindat och hon skulle hållas i stillhet förutom kiss & bajs avbrott….lättare sagt än gjort med en glad och sprallig liten Ida. Men hon har fått en massa tuggben att gnaga på och så har hon fått legat på mjuka plädar i bilen med bagageluckan öppen där hon i alla fall fått frisk luft i massor och kunnat lyssna på fåglarna, tittat på de övriga hundarna när de grejat på ute på gården osv. I går var vi på första rehabiliteringen på djursjukhuset. Ida fick tyvärr inte träna i vatten då hon har mycket svamp på tassen efter att ha gått gipsad så länge men förhoppningsvis så är svampen under kontroll till nästa vecka och då blir det vattengympa. Längtar!!! Ida tyckte väldigt mycket om sin rehabtränare och låg där på massagesängen och viftade på svansen och kråmade sig. Är dock orolig över en ev ligamentskada som Ida kan ha i carpus….som hon i såfall har dragits med sedan olyckstillbudet, men som ej uppmärksammats av veterinärerna pga att all fokus hamnade på benbrottet! Kommer att bli mkt besviken om specialisten kommer och säger att hon har en ligamentskada och behöver stelopereras och gå ytterligare 2 månader i gips! Men jag ska väl inte måla fan på väggen förrän vi vet med säkerhet….men är så rädd att det ska börja om igen med gips… Tycker så förfärligt synd om Ida som inte får leva sommaren såsom hon borde ha fått göra….Men jag hoppas och ber så ödmjukast till gudarna att det INTE är en ligamentskada också, för nu vill jag bara komma i gång ordentligt med Idas rehabilitering! Hon är ju bara en valp ännu och valpar ska ju få vara just valpar och inte behöva leva det tråkiga liv som Ida nu får levt nog så länge. Usch & fy om ni visste vad ont det gör i en att måsta hindra sin valp från att leva loppan….
Ni som känner mig väl….vet ju också vilka planer jag hade med Ida och nu har sååå mycket viktig tid försvunnit för att först och främst bygga min ”röda magiska tråd” som jag alltid haft med alla mina djur. Inte sagt att jag inte kommer att få till en bra hund av henne, det tror jag säkert, men kanske inte det där ”lilla extra”. Att ställa ut henne som valp hann jag heller inte och med den tappade muskulatur som hon har nu så är det bara att glömma än på ett bra tag. TACK OCH LOV så håller Ida fortfarande humöret uppe och är så glad så glad så hon vet ibland inte vart hon ska ta vägen (och den glädjen måste man tråkigt nog också hela tiden dämpa för att hon inte ska belasta benet pang bom…Ja, med andra ord så blir ingenting normalt för Ida så länge som hon inte får göra knappt nånting av det som hon så gärna spontant vill göra.
Sommaren har i alla fall kommit och blommorna är planterade och trädgårdslandet har fått sina frön i jorden. Får väl se hur mkt av blommorna som får vara ifred för alla jordekorrar här hemma. Kaninerna Putte & Maggan har fått flyttat ut i sin stora sommarhage och de är väldigt glada och spralliga och hoppar och skuttar och springer ner i sina hålor under jorden som de grävt. Nästa helg är det lydnadsprov för Bruno. Har varit lite för dåligt med träning på sista tiden, men ska försöka träna lite inför nästa helgs prov och se om jag kan öka säkerheten i några moment. Jaktträningen måste få ta plats också och jag hoppas att det blir en hel del sådan träning nu framöver. ~ Ha en fortsatt fin försommar! ~
NYHETER: 17/5 Ljuset i tunneln? Ida bytte gips förra veckan och tån röntgades. Tyvärr så syntes inte själva benbrottet då det material som tån är lagad med dolde själva tån. Har vi tur så får Ida bli fri sitt gips v. 22. Vilken känsla i så fall! En liten bit på väg mot ett fritt liv igen för lilltjejen.
Jag är alltid noga med den här ”röda tråden” när valparna växer upp till vuxna hundar. Nu har jag helt plötsligt förlorat en massa viktig tid tillsammans med Ida….. Tindra mår bättre. Mest troligt så blev det ”bara” en reva och en inflammation i halsen efter att pinnen fastnat.
Jag har ju glömt att skriva att vi tävlade lydnad förra helgen. Bruno startade i elitklass och han kändes lika glad & pigg och det var riktigt roligt att tävla och få vara med mina vänner (de på två ben alltså).
Så här såg poängen ut för 1:a pristagaren (Bruno): Sittande i grupp - 10 poäng Tänkte ev försöka klämma in några tävlingar i Juni. Vore framförallt skönt att klara av klass II med Brolle, allt som sker med Bruno är bara bonusglädje! Han har nått så många framgångar redan att man bara förnöjt kan suga på alla karameller som han har givit oss. Han är en riktig guldhund här hemma och en bättre Allroundhund kan man nog inte önska sig. Han älskar att aktivera sig och är duktig inom flera arbetsområden och att han dessutom placerar sig bra på utställning visar att man inte alls behöver dela upp golden i sk ”utställningsgolden” eller ”jaktgolden”. En snygg golden ska kunna arbeta och tvärtom en arbetsglad golden ska kunna hamna på fina topp placeringar vid utställningar. Tycker att vår kennel har lyckats riktigt bra med att sammanföra dessa två egenskaper. Och Lanjelins kennel ska väl finnas kvar, för alltid….hoppas jag. I helgen stundar ev utställning. ~ PÅ ÅTERSEENDE! ~
NYHETER 4/5 Hund nummer 2 ligger nu inlagd på djursjukhuset…. Samma dag som Ida bröt tån (under utflykten på långfredagen) så lekte hundarna som vanligt med alla pinnar som de hittar och gnager på. OBS! Vi slänger aldrig pinnar till våra hundar, utan dom plockar upp dom själv och pysslar och har sig, det går liksom inte att hindra dom….då skulle man inte få göra annat än att säga till dom. Golden är bara så, upptäckardjur som älskar att stöka på när man stannar till ute och myser. Dock så höll Tindra på att kvävas! Hon satte en tjock pinne i halsen och den satt så långt ner att vi först inte kände den. Tindra fick inte åt sig luft och började snabbt sega ihop med panikslagen blick, det var hemskt! I ren desperation över att hon skulle stryka med så fick jag ner handen och grävde i halsen och då lossnade pinnen på nåt vis och hon kraxade upp den. Medtagen, men hon repade sig snabbt (redan efter ca 20 min var hon sig själv) och har sedan under dessa veckor varit helt symptomfri, pigg och glad och precis som vanligt. Men innan vi hann åka på vår bokade vet.tid så blev Tindra snabbt sämre. Svall upp enormt mycket och fick stora, hårda knölar på halsen och även ner mot bröstet.
Det är nu 3 veckor sedan Ida opererades och blev gipsad.
Ida är en så tapper tjej. Hon har fortfarande humöret uppe och är så glad! Dock så har ”myrorna” börjat krypa i hennes valpkropp och hon fullkomligt sjuder av energi! De korta stunder hon har tillåtelse att få gå ut på ”promenad” så måste hon vara kopplad och gå sakta i slow tempo. Tyvärr så är det svårt att få en valp som har en enorm livsglädje i sig från början att helt plötsligt nöja sig med att ligga stilla och sova & ta det lugnt mesta tiden. Hon har ju fått smak på ”livets goda” redan och att ens tro tanken att hon är nöjd med att man gör små konster inne eller att hon får leta sin egen mat under ett glas osv, det hjälper föga för en levnadsglad Ida. Vi på Lanjelins har inte hundar som är ”soffpotatisar” utan aktiva hundar som är vana vid att få mycket stimulans. Nä, det Ida behöver är att få springa fritt igen och att leka och hitta på en massa roliga upptåg som bara en speciell liten Ida kan och att få fortsätta träningen som vi hade kommit i gång så bra med…ända tills det nu då blev som det blev. Ute snöar och regnar det om vartannat, Hoppas alla ni hundägare tar väl hand om era hundar
NYHETER 18/4 Jobbigt är bara förnamnet nu….. En olycka kommer sällan ensam. Under påskhelgen så drog lilla Ida på sig en illa benfraktur. Hon lekte och hade så himla roligt under vår lilla utflykt vid sjökanten där vi gjorde upp eld och grillade korv, fikade och myste. Helt plötsligt när hon glatt springer och leker så börjar hon halta! Detta var på långfredag. Jag tyckte hon ömmade lite när jag undersökte hennes tass. Strömsholm kontaktades och efter att de sett röntgenplåtarna så bestämde dom sig för att göra ett försök att laga benbrottet. Det var bara att sätta sig i bilen och åka 65 mil ner till Strömsholm på torsdag kväll. Hemma måndag natt för att sedan tvingas åka in på djursjukhuset här hemma då gipset under dagen inte såg helt ok ut. Blev ett nytt gipsbyte och nu ska Ida gå med helgipsat ben i 2-3 månader….Suck….
Det känns så himla tungt just nu med så mycket och jag mår rent ut sagt dåligt över att se en valp i växande & bästa ålder som måste ha ett stelt gips över hela sitt framben & tratt på så fort man inte har henne under uppsyn fullt ut. Hon hoppar på tre ben och då hon är en växande hund är jag så orolig över att något ska gå på tok med andra saker och sedan så är jag väldigt ledsen över att hon är berövad sin frihet som hon alltid haft och en lång tid framöver är väldigt begränsad i sin rörlighet. Ida har varit så fin i kroppen ända sedan valp, fina muskler trots att hon ännu inte alls motionerats i motionssyfte. Efter operationen så tycker jag hon snabbt har börjat tappa kropp. Mitt hjärta gråter uppriktigt sagt över att Ida och jag missar så mycket roligt som jag hade tänkt vi skulle påbörja nu. Bara dagarna innan detta hände så hade jag börjat planera för att lägga in lite mer seriösa träningspass med henne. Hade också tänkt hon skulle få följa med mig på alla tävlingar som jag åker på med grabbarna, bara för att hon tycker det är så himla roligt att se liv och rörelse, hon är så glad i andra hundar och det syns hur kul hon tycker det är att få vara med. Allt hade känts lite lättare om det hade varit en vuxen hund där man grundlagt så mycket och som dessutom hade växt färdigt. Jag såg också väldigt mycket fram emot att när det nu snart är riktig härlig vår så skulle vi upptäcka allt roligt i skogen och hon skulle få må gott och vara ute hela dagarna om hon så ville….Nu blir det mitt i sommaren innan hon ens kanske får börja vara lös igen….SUCK är faktiskt det ord som uttrycker hur allt känns just nu. Men det blir väl bättre bara det går en tid. Varje dag vi lägger bakom oss är en dag närmare gipsbortagning.
Tilläggas kan att Ida opererades på Fredag den 13:e! Jag tappade telefonen utanför Strömsholm så glaset gick sönder, Fredag den 13:e! Hundarna som var kvar här hemma blev påhoppade längs en skogsväg av en liten men ilsk hund som rastades med bil (dåligt av ägare att inte gå ut och gå med sin hund utan väljer att sitta i bilen & låta hunden springa långt före utan uppsyn, usch & fy!). Tack och lov så blev de inte bitna utan hunden högg mest fräste och högg efter dom. Detta var också Fredag den 13:e! Har så mycket jag vill göra, såsom tävling med pojkarna. Men energin just nu går på lågvarv, hoppas den kommer tillbaka snart för jag vill verkligen ut och tävla, men man måste vara någorlunda förberedd och träna också för att få bra resultat och även om jag har tränat lite smått så har det mest blivit att jag tränat på saker som dom redan är stensäkra på. Det andra kräver mera skärpt hjärna från min sida.
Denna uppdatering blev lång & ”svammlig”, och inte alls så rolig… På återseende snart (lovar)
|
